Under mandatperioden har jag haft en återkommande kolumn i Gotlands Allehanda - Från Bänk 35. Detta är sista bänkrapporten i GA från mig som moderat riksdagsledamot. Publicerad i GA den 14 september 2010.
När det är dags att skriva dess sista funderingar med avsändare från Bänk nummer 35 i Sveriges Riksdag blir det lite sentimentalt och med inslag av partiell saknad.
Fyra år går fort. Fyra år i Riksdagen innebär många möten, många nya erfarenheter, många nya bekantskaper. Och det är framför allt människorna som jag kommer att sakna.
Nu hade jag turen att känna en hel del i den moderata gruppen och bland tjänstemännen när jag kom in som nyvald 2006. Och det var bra, för annars hade den första tiden kunnat bli mycket isolerad. Men med tiden bygger man upp sina nätverk. Det är viktigt, i det närmaste nödvändigt, att ha människor att kunna vända sig till när det gäller förtroendeuppdraget. Men också rent socialt - människor man umgås med över en lunch, en fika, en middag och som man tar kontakt med för att få råd på det mer personliga planet. Givetvis går dessa båda nätverk på sina håll in och överlappar varandra. Men det blir ändå inom verksamheten två olika grupper.
Det har både sina för- och nackdelar att komma utifrån, att behöva bo i Stockholm under veckorna för att kunna fullfölja sitt uppdrag. Och det är de kontakter man får med ledamöter från andra delar av landet och kanske då av en mer social och privat karaktär som underlättar uppdraget. Detta är något som stockholmarna missar eftersom deras rutiner inte alls förändras på samma sätt. Och därmed blir det också så att stockholmsledamöterna umgås mest med andra stockholmarna och de som kommer utanför Stockholm mest med de andra som kommer utanför Stockholm.
En myt som direkt kan spräckas är att politiker inte gör någonting. En myt påhejad av populister, missnöjespolitiker och människor som är dåligt insatta i hur det verkligen förhåller sig. Kontorstider existerar inte. Sena kvällar, tidiga morgnar, helger - då lyser kontorslamporna. Det skrivs, läses, pratas i telefon och planeras under dygnets alla timmar. Det är nästan med våld vissa ledamöter får tvingas från sina rum för att pausa och ta en kopp kaffe. Och detta är ett beteendemönster som går igen hos samtliga partier.
En sak som måste stå helt klar när det gäller de folkvalda från våra demokratiska partier: Jag kan lova att ingen sitter i Riksdagen för att göra det sämre för människorna i Sverige. Men vi har olika uppfattningar i hur vi ska göra det bättre och vad som är bättre. Och det är just därför vi har olika partier.
Det sägs att var man än befinner sig i en maktstruktur tycker man att besluten fattas ännu högre upp i kedjan. Som riksdagsledamot är du med i processen, men som enskild ledamot har du ytterst lite att säga till om. Att försöka vinna segrar genom soloräder är dömt att misslyckas.
En sak som förvånat mig mycket under dessa gångna fyra år är hur lite av det arbete som görs i Riksdagen som kommer ut till allmän kännedom. Tyvärr är medias intresse för Riksdagen ytterst begränsat. Ett stort antal tidningsredaktioner finns i Riksdagen. Specialreportrar finns på plats i men har ändå inte förstått det politiska spelet i "maktens" korridorer. Med lite större intresse och några få intervjuer till skulle tidningarna kunnat rapportera bra mycket mer intressant från Riksdagen än vad som är fallet idag. Om det är bristande kunskap, bristande ambition eller bristande arbetsledningar som journalisterna, vilka bevakar Riksdagen, tampas med är för mig en gåta. Men med ganska enkla medel skulle det kunna bli bra mycket bättre.
Politiken? Ja, det finns mycket att säga om den. Det kanske låter pompöst och övermaga - men jag är stolt över att ha få varit med dessa fyra år och beslutat om politiken som ska göra Sverige bättre. Förvisso finns det beslut som jag är mer glad över att ha röstat igenom än andra. Och även beslut som jag inte velat rösta igenom. Men politik och demokrati är också kompromissande för att vi ska kunna gå vidare. Och ibland får vissa saker ge vika för att något viktigare ska kunna genomföras.
En sak står helt klar för mig efter fyra års heltidstjänstgöring i Riksdagen. Riksdagen måste reformeras - för demokratins skull. Riksdagen får inte bli en enbart symbolisk instans där besluten klubbas, de måste också formas, granskas och justeras där. Regeringsformens ord måste få ett aktivare liv:
"All offentlig makt i Sverige utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och på allmän och lika rösträtt. Den förverkligas genom ett representativt och parlamentariskt statsskick och genom kommunal självstyrelse. Den offentliga makten utövas under lagarna."
ROLF K NILSSON
Moderat riksdagsledamot för Gotland 2006-2010
