En ny vecka...

Måndag morgon och en ny vecka. Börjar dagen med ett sammanträde med styrelsen för Östersjöns Översättar- och författarcentrum i Visby.
Öppnande Gotlandstidningarna och läste ledarna. Inga direkta kioskvältare denna dag. Men både GA:s huvudledare om ungdomens okunskap när det gäller kommunismen och Eleonora Johanssons kolumn till försvar för värnplikten och folkförsvaret var bra.
Det här med ungdomens okunskap om kommunismen finns anledning at återkomma till. Vi har en snedvridning i det svenska samhället där vi gör skillnad på diktatursvärmare och diktatursvärmare. Nazismens anhängare har vi distans till och tagit avstånd ifrån medan kommunisterna får härja fritt.

Okunskapen om kommunismens brott mot mänskligheten är en faktor för detta förhållande. Att ungdomar, och övervintrade 68:or, gärna stoltserar med tröjor som pryds av Che Guevara är ett exempel på okunskapens offer. Che Guevara var en mördare och alls icke någon frihetens apostel.
T-shirts med Che Guevaras bild är jämförbart med om det såldes tröjor med Himmlers eller Goebbels nuna. Men det skulle inte förekomma. Det skulle fördömas av en mycket stor majoritet av det svenska folket. Än en gång – kunskap kontra bristen på densamma.
Det är hög tid att informera om kommunismen på samma sätt som vi under flera årtionden efter andra världskriget informerat om nazismens följder.

Oppositionsrådets anklagelse
På Gotland har vi ett socialdemokratiskt kommunalråd i opposition som heter Björn Jansson. Han har tagit sin roll på allvar och opponerar mot det mesta. Även om där inte finns något att opponera emot. Då tolkar han sina politiska motståndares inlägg som en viss hornbeprydd potentat läser Bibeln. Björn Jansson har i enlighet med detta anklagat mig för att förakta stockholmare. Trams, dumheter, lögn.
Anklagelsen bygger på min uppfattning att Gotland som region ska bestå, att vi inte ska lämna ifrån oss den politiska makten till en Stor-Stockholmregion. Men att vi – givetvis – ska samarbeta med andra (kommuner såväl som regioner) även i framtiden. Detta är en tillräcklig intäkt för Jansson för att hävda att jag föraktar stockholmare.
Jag önskar jag kunde begripa de kommunpolitiker på Gotland som med berått mod är beredda att sälja ut den beslutanderätt Gotland har idag för att uppgå i en Stor-Stockholmregion.
Om Gotland skulle hamna i en större region innebär det att en rad beslut som idag beslutas lokalt i kommunfullmäktige skulle flytta härifrån. Det finns det anledning att fundera vidare på.

Jag har skrivit en debattartikel som förhoppningsvis publiceras de närmaste dagarna.

Elitistisk vänsterprotest
Denna vecka i riksdagen ser ut att kunna bli ganska lugn när det gäller politiska debatter. Veckan därpå är det sedan dags för en debatt om de svenska truppernas framtida engagemang i Afghanistan. Jag står helt fast vid att Sverige även i framtiden ska bistå med militär personal för att trygga framtiden för människorna i Afghanistan. Demokrati, mänskliga fri- och rättigheter är ingen självklarhet i detta land.
Den elitistiska, intellektuella vänsterprotesten mot de svenska trupperna i Afghanistan tycker att svenskarna ska dra sig tillbaka. Det är en inställning jag har synnerligen svårt att förstå. Civilbefolkningen behöver skydd, de demokratiska institutionerna behöver skydd. Någon måste göra det. Och vi har resurserna. Vi kan inte ha en uppfattning som går ut på andra alltid ska göra vad som borde och måste göras. Som medmänniskor har vi också en skyldighet att ställa upp när det behövs.
Vi får inte heller i sammanhanget glömma bort att de svenska män och kvinnor som ställer upp för utlandstjänst gör det frivilligt. Det är ingen som tvingas till dessa i många fall ganska farliga insatser.