Egentligen hade jag tänkt börja med något helt annat. Men när jag i lördags morse hade det tveksamma nöjet att läsa Folkbladets ledarsida blev jag både arg och besviken på kolumnisten Henry Lindkvist. Visst har vi olika uppfattningar i en rad frågor, inte minst när det gäller Ryssland, men vi har också kunnat mötas i andra. Men det är framför allt en mening i Henry Lindkvists ordflöde jag vänder mig emot. Han skriver om mig: ”Under nu mer än tre år bara lyckats få till nån sketen motion att någon gotländsk vinodlare skulle få lov att hembränna!”
Lite längre ner i texten beklagar han vad han tycker är GA:s Mats Linders hånfulla kritik mot min socialdemokratiske kollega i Riksdagen Christer Engelhardt. Hur skulle det vara om Henry Lindkvist hyfsade den egna tonen, och språket?
För det första kan han be de gotländska vinodlarna om ursäkt. Och för det andra, om Henry Lindkvist har problem med matten kan han ju be någon annan räkna för honom. Hur många ”nån” är vet jag inte. Tre hävdar en del. Nu är det faktiskt fler än tre motioner jag lyckats åstadkomma i Riksdagen. Där finns sammanlagt 49 motioner med mitt namn under. 28 av dessa står endast jag för. Övriga är tillsammans med en eller flera andra ledamöter. Vissa av dem har jag författat och fått med mig fler undertecknare på, andra har jag sympatiserat med och skrivit under. För den som vill ta del av mina sketna motioner så går det bra att gå in på min blogg(www.stenkyrka.blogspot.com) och se. Där finns en sammanställning.
Förutom munhuggandet om Ryssland, främst med skribenterna på Folkbladet, hr det hänt mycket under det nya året 2010 även om vi ännu inte har hunnit så långt. Själv hamnade jag i hetluften i samband med Uppdrag Granskning och avslöjandena om sovjetiska dumpningar i Östersjön. Uppgifter som jag själv till stor del fått ta del av för drygt ett år sedan men på grund av otillräckliga resurser inte kunde nå så långt som TV-programmet för att få bekräftade.
På grundval av de bevis som TV-programmet kunde lägga inför alla tv-tittare beslöt jag att KU-anmäla regeringen Persson för hur de handlagt ärendet när de nåddes av uppgifterna om att det skulle ha dumpats bland annat kemiska stridsmedel i Östersjön och i den svenska ekonomiska zonen. Ska bli mycket intressant att följa fortsättningen av ärendet.
Om Henry Lindkvist gjorde mig besviken så ligger chefen på Folkbladet inte långt efter. Håkan Ericsson gör mig så fruktansvärt trött med sina medvetna feltolkningar och snedvridna faktaredovisning. Och visst – även detta handlar om Ryssland.
Jag har ALDRIG hävdat att vi i dagsläget befinner oss i en situation då vi riskerar ett invasionsförsök från Ryssland. Att sprida en sådan uppgift är att sprida en medveten lögn. Vad jag, och många med mig talar om, är risken för militära incidenter i Östersjöområdet. Här är jag helt på samma linje som socialdemokraternas utrikespolitiske talesman Urban Ahlin som med emfas har påpekat risken med den nu påbörjade gasledningen; att hela detta projekt kan bli ett skäl för Ryssland att öka sin militära närvaro i Östersjön. En ökad militär närvaro som vi redan sett påbörjas.
Vilken världsbild Håkan Ericsson et consortes har som besvarar varje kritisk uppfattning till det auktoritära Ryssland med ”rysskräck” och sätter likhetstecken med ”invasion” när jag och andra varnar för möjliga risker med kommande militära incidenter och användande av militär styra i Östersjön, vågar jag inte ens spekulera i.
ROLF K NILSSON (M)
