Frågan om svenskt medlemskap i NATO finns bakom varje diskussion om det svenska försvarets framtid. Om inte allt så väldigt mycket hänger samman med om vi blir fullvärdiga medlemmar i NATO eller fortsätter som tämligen lojala hangarounds.
Sveriges ambassadör till NATO Veronika Wand-Danielsson, har i dagens Svenska Dagblad en synnerligen intressant och klargörande artikel om vad ett medlemskap i NATO skulle innebära och hur NATO idag fungerar.
Inledningsvis konstaterar hon att det finns behov av att sprida kunskap om dagens NATO – inte minst om man utgår från alla de debattinlägg som handlar om NATO. Jag kan inte annat än att hålla med.
Alliansöverenskommelsen för denna mandatperiod är att frågan om NATO-medlemskap inte ska upp på agendan. Må så vara. Men det hindrar inte att vi snarast borde starta en kampanj för medlemskap i NATO. En folkupplysningskampanj som tydligt visar på de fördelar som ett medlemskap skulle innebära, men också vilka krav ett sådant ställer på Sverige.
Moderaterna har förklarat att ett medlemskap i NATO blir aktuellt först då vi har en folkopinion för det. Men ska vi få en folkopinion så kräver det också vissa insatser – som en kampanj för svenskt medlemskap i NATO. Och ju snarare den tar sin början desto bättre.
Veronika Wand-Danielsson konstaterar i sin artikel att NATO sannerligen inte är ett redskap för amerikansk utrikespolitik. NATO:s verksamhet. Tvärtom, medlemsländerna är synnerligen aktiva. Inte minst de nya medlemmarna från det gamla sovjetblocket. Intresset bland medlemmarna är också stort när det gäller NATO:s utvidgning. Här är det de gamla medlemmarna, främst Tyskland och Frankrike som blockerar.
USA har tillsammans med ett stort antal andra medlemmar hoppats att Georgien och Ukraina kunde ha erbjudits status som kandidatländer vid NATO-mötet i Bukarest i april. Och det var Grekland som blockerade för Makedonien att bli medlem. Än en gång i protest mot namnet på den tidigare jugoslaviska delrepubliken.
Tyvärr finns det i Sverige, och i många andra länder, de som tycker att Ryssland har berättigade krav och synpunkter på vilka länder som i framtiden ska kunna bli medlemmar i NATO.
Än en gång kan jag inte annat än hålla med vår svenska ambassadör. Det kan inte accepteras att Ryssland har rätt till en säkerhetspolitisk intressesfär oavsett vad de berörda länderna har för uppfattning och egna säkerhetspolitiska ambitioner. Ska Ryssland som den tveksamma demokrati landet är, ha rätt att bestämma över sina demokratiska grannländers säkerhetspolitik? Knappast.
Med en inställning att ”inte reta ryssen” skulle alltså NATO tvingas säga nej till medlemskap för länder som vill bli det? Det är inget rimligt ställningstagande.
NATO behövs idag i lika stor grad som under kalla kriget. NATO är en garant för det ”euroatlantiska” säkerhetssamarbetet.
Ambassadör Wand-Danielssons debattinlägg är en ovanligt uppfriskande fläkt i den svenska NATO-debatten. Det är hög tid vi börjar tala öppet om NATO och ett svenskt medlemskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar