Det händer mycket inom försvarspolitiken just nu. I måndags skickade vi i den moderata försvarskommittén (de moderata ledamöterna i försvarsutskottet) ut vår debattartikel (se föregående inlägg på denna blogg) ett antal så kallade ”landsortstidningar” (tycker personligen illa om begreppet landsorten) dvs tidningar utanför storstadsområdena. Några tidningar nappade direkt, andra dagen därpå och förhoppningsvis är det ytterligare de som tillkommer. Idag har jag också hunnit med att läsa några ledarkommentarer till vårt debattinlägg.
Och så kom då igår utspelet från försvarsministern om att det inte blir någon inriktningsproposition i december utan den kommer först i mars. Skälet: en ny säkerhetssituation efter Rysslands militära insatser mot Georgien och erkännandet av de båda utbrytarrepublikerna. En situation som kräver förnyad omvärldsanalys.
Jag tycker det är både bra och rätt av försvarsministern att skjuta upp inriktningspropositionen för försvaret. Allt för mycket som beslutats om försvaret har gått allt för fort, från försvarsbeslutet 2004 och framåt. Men egentligen är situationen idag inte annorlunda än den var före de ryska aktiviteterna i Georgien.
Ryssland är inte som våra västliga demokratier. Man har en helt annan syn på hur världen bör styras, vem som ska styra och hur det ska gå till. Dessutom har man arvet efter Sovjetunionen. Stormakten, enpartistaten, diktaturen, polisstaten, militärstaten, ockupationsmakten, imperiemakten… Ett arv man varken gjort upp med eller tagit avstånd ifrån. Istället hyllas många av de gamla sovjetiska ”egenskaperna” öppet idag. Det är inte utan att man kan dra paralleller från det gamla Sovjet som också var duktiga på att hylla det förflutna ryska – om det låg tillräckligt långt tillbaka. Tsarerna före revolutionen kunde man givetvis inte se något positivt med – men Peter den Store låg tillräckligt långt tillbaka i tiden för att lyftas fram och beundras. Inte minst hans imperiebyggande med Ryssland och det ryska i centrum.
Att detta Ryssland med det gamla Sovjets verktyg och personal i stort sett intakt, förutom att man bytt namn och symboler, skulle ha omvandlats till en västerländsk demokrati med respekt för andra stater, för mänskliga rättigheter och en yttrandefrihet som är vardag för oss kan väl knappast någon innerst inne ha trott. Att man skulle vilja att det var så är en helt annan sak. Men att önsketänkandet förvandlas till verklighetsuppfattning är direkt farligt. Tyvärr i väst, och inte minst i Sverige, allt för vanligt förekommande.
Sedan Putin blev president i Ryssland och även sedan han övergått till att bli premiärminister har man inte behövt gissa sig till vad Ryssland vill eller vad man har för uppfattningar. Ryssland ledare har varit förvånande tydliga i sina uttalanden, hot och förklaringar.
Utvecklingen i Ryssland går mot mindre demokrati och fortsatta brister i utövandet av de mänskliga rättigheterna.
Ryssland har aldrig accepterat att de tidigare sovjetrepublikerna allt mer inlemmas i de västliga gemenskaperna. Medlemskap i EU och Nato ser man som direkt fientliga mot Ryssland. Och anser att detta är en rysk angelägenhet. Med Georgien visade man i handling att man är fullt beredd att gå från ord till handling – oavsett vad man i väst tycker. Många blev förvånade över det som hände i Georgien. Vad som är förvånande är att så många blev förvånade. Har man följt Ryssland, är politiskt intresserad, kan sin historia och med några år på nacken vet hur människor fungerar var det som hände Georgien fullt logiskt.
Ryssland delar ut pass på Krim till den ryska befolkningen. I den estniska staden Narva finns en stor rysk majoritet i befolkningen. Ryssvänligheten och skepticismen när det gäller den estniska republiken är påtaglig.
Det skulle inte förvåna om nästa steg från rysk sida blir att ställa krav på Krims införlivande med Ryssland och att Narva, som gränsar till Ryssland, ska bli en rysk stad – eftersom befolkningen till största delen är rysk… Må det ta aldrig hända – men med den politiska styrning Ryssland har idag, så skulle det inte förvåna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar