För att underlätta för både läsare och mig själv har jag nu rensat i mina publiceringsarenor på nätet. Nu har jag en blogg – denna – som jag tänker använda till att kommentera både stort och smått. Jag har sedan en hemsida med bakgrunder, artiklar mm. Adressen dit är www.rolfknilsson.dinstudio.se
Det har i dagarna gått snart två år sedan valet 2006. Ett val som för min del innebar att jag fick ta plats i Sveriges Riksdag som en av två ledamöter från Gotland.
Det har varit två mycket intressanta år med både besvikelser och glädjeämnen. En fyrpartiregering innebär många kompromisser, att hålla sig till ingångna avtal och att hitta minsta gemensamma nämnare. I stort att hålla ihop även om det ibland kan spreta en hel del mellan uppfattningarna.
Sittande regering har lyckats genomföra största delen av sina vallöften. Ett nog så unikt halvtidsresultat.
En intressant iakttagelse under dessa båda gångna år är med vilken blekhet socialdemokraterna uppträder. Det lär ta tid för Mona Sahlin att få ett parti med den styrka som krävs för att på ett konstruktivt sätt ta ledningen för oppositionen och utgöra ett seriöst regeringsalternativ. Socialdemokraterna har inget att komma med. Den trötthet man drabbats av sitter i.
Försvaret, frågan om vilket försvars vi ska ha i Sverige är en fråga som diskuteras allt mer. Och det är bra. Betydligt fler människor borde lägga sig i försvarsdebatten. Jag sticker inte under stol med att jag gärna hade sätt en mer offensiv försvarspolitik, färre nedläggningar och en militär närvaro värd namnet på Gotland. Men det är ämnen som jag återkommer till.
I övrigt, förutom arbetet i försvarsutskottet och arbetet med Gotlandsfrågorna kommer nog en stor del av min tankeverksamhet att upptas av ett försök att formulerar en svensk kultursyn utifrån en politiskt konservativ grunduppfattning. Ett arbete som nog kan stöta på patrull även inom de egna leden. Att vara bekännande konservativ är kanske inte det politiskt mest korrekta.
Ideologier och ideologisk medvetenhet är tyvärr något som inte står högt i kurs i dagens politik. Allt för många vill föra ut den ideologiska basen från såväl handlings som principprogram. Något som jag tror är helt fel väg att gå. Ideologin är en kompass som kan leda många vilsna själar rätt i den politisk a djungeln. Det blir mer ideologi på denna sida. Mer politiska uppfattningar och invändningar utifrån en socialkonservativ grundsyn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar