Halt i nedläggningar

Inga förbandsnedläggningar. De pengar som försvaret sparar in på
materielkostnader får man behålla. Och det är bra att det inte blir någon halvering av hemvärnet. Det är bra besked som kommer från regeringen idag på Svenska Dagbladets debattsida.

Med försvarsministerns senareläggande av den kommande
försvarspropositionen finns det nu, även om det är kort, tid för
eftertanke. Vilken värd är det vi lever i? Hur ser hotbilden ut? Finns det risker för militära konflikter i Sveriges direkta närhet? Finns det risker för militära incidenter i vårt närområde och i övriga delar av Europa?
Ja, det gör det nu - precis som det har gjort tidigare.
Konflikten i Georgien har inte förändrat det spända läge som råder i Europa och i övriga delar av världen. Rysslands agerande i Georgien har i allt elände fört det positiva med sig att många människors ögon har öppnats för vad Ryssland är berett att göra för att driva igenom sina politiska mål.

Ryssland har en strävan att fylla det tomrum som funnits sedan det gamla Sovjet bröt samman. Det är ingen hemlighet. Det har varit Putins mål sedan han blev president och lär fortfarande vara det som premiärminister. Ett mål och en längtan han delar med många politiker, militärer, gamla partibyråkrater och - tyvärr - stora delar av den ryska befolkningen.

Förnedrat Ryssland
Ryssland blev förnedrat av de mest utstuderade västliga kapitalistiska intressena. För att berika enskilda var det kanske slugt att kasta sig över det raserade sovjetimperiet. Men för att bygga ett förtroende för väst och den västerländska synen på demokrati, frihet och respekt för mänskliga rättigheter var det förödande.
Helt plötsligt stod det gamla Sovjet för ordning och reda, för moral och - makt. Västligt leverne kom för ryssarna att betyda dekadens, utsugning, rofferi, hänsynslöshet och bristande respekt för allt det Ryssland stod för. I sanning ingen bra väg att gå för att skapa förtroende och lägga grunden för ett framtida samarbete.

Missnöje och misstänksamhet, en till stora delar förnedrad befolkning kombinerat med en nationalistisk revanschlystnad i ett land som aldrig gjort upp med kommunismens brott mot mänskligheten är livsfarliga ingredienser. Det är vad vi idag har i Ryssland. Ett Ryssland som inte längtar att bli som vi är i väst (vilket vi till stor del tämligen övermodigt är övertygade om), ett Ryssland som tror på sin egen kraft och styrka som inte vill gå i västs ledband. Detta är något vi måste lära oss och respektera. Och vara väl införstådda vilka politiska konsekvenser detta kan få.

Alltså har vi i Sveriges närhet ett mäktigt land som vill axla arvet - som innebär makt och inflytande över världspolitiken - efter det fallna Sovjet. Vi har tre grannländer på andra sidan Östersjön - Estland, Lettland och Litauen - som med stor oro ser på den väg Ryssland valt att gå. Doktriner om rätten att överallt i världen ”skydda” ryska medborgare är ett direkt hot mot de baltiska länderna, främst Estland och Lettland, som har stora rysktalande befolkningsminoriteter. Liknande problem finns i det från Sverige inte allt för avlägsna Ukraina.
På Krim, som är en del av Ukraina, pågår en kampanj där man från rysk sida delar ut ryska pass till den rysktalande befolkningen. På detta vis växer den ryska minoriteten och snart kan kraven från ryssarna i Ukraina komma om större självbestämmande vilket utvecklas till önskemålen om att bli en del av Ryssland. Och med tanke på hur stor den ryska befolkningen är så torde det inte dröja länge förrän det från Moskva kommer signaler om nödvändigheten att ställa upp på dessa ryska medborgares krav om förening med Moder Ryssland.
Vi har en liknande situation i den estniska staden Narva med en rysk befolkningsmajoritet som inte skulle tveka om att låta
nationsgränserna ändras så att staden blev en del av det Ryssland som finns på andra sidan gränsen.

Anledning begrunda
Den planerade ryska gasledningen genom Östersjön, ryska statens
dotterbolag Nord Stream som i två år ska inneha ensamrätten på hamnen i Slite och detta kryddat med den ryska Östersjöflottan
utrustad med kärnvapen. Nog finns det anledning att begrunda hur det svenska försvaret ska se ut i framtiden.

Som boende på Gotland ser jag givetvis med stor oro på att vi inte har en större militär närvaro på Gotland än vad som är fallet. Med den militära styrka som Ryssland håller på att bygga upp och med den militarisering av Östersjön som sker från rysk sida är stationering av svensk militär på Gotland mer än önskvärt.

Jag ser gärna att vi får någon form av amfibieenhet på ön. Militär med tillgång till såväl sjö- som luft- och markstridskrafter. Att sjöstridskrafter av någon sort borde vara stationerade på Gotland är för mig en självklarhet.

Ryska bombplan hos Chavez
I skrivande stund har vi kunnat ta del av mediernas information om de ryska bombplans som kommit till Venezuela för att delta i en militärövning. Ryska bombplan hos Hugo Chavez känns inte betryggande. Bilder från massmöten med presidenten Chavez hetsande massorna i ett blint USA-hat är otäcka.

Tyvärr är inte steget från Hugo Chavez till förre socialdemokratiske ministern och folkpartistiske partisekreteraren Carl Tham så långt. Jag hade det tveksamma nöjet att höra ett inlägg från denne man i OBS-kulturkvarten. Tham anklagar USA för det inträffade i Georgien och tycks överhuvudtaget inte se frågan från något annat håll än det rent ryska.