måndag, september 22, 2008

Lunch med Estlands försvarsminister

Har i dag deltagit i en lunch i riksdagen tillsammans med Estlands försvarsminister Jaak Aaviksoo. Arrangör var Svenska Atlantkommittén. Deltog från estnisk sida gjorde också landets Stockholmsambassadör Alar Streimann.

Efter en inledning av förvarsministern som till stor del tog upp Natos förhållande till Ryssland efter Georgienhändelserna fick vi möjlighet att ställa frågor. Jag tog chansen och frågade om den planerade gasledningen i Östersjön. Ett ämne som inte var helt främmande för försvarsministern.

Det står helt klart att man från estnisk sida är negativ till såväl gasledningen som till hanteringen av projektet från rysk-tysk sida. Inte minst förre tyske förbundskanslern Gerhard Schröders agerande.
När Tyskland och Ryssland gör upp om förhållandena i ett område som Östersjön, där Estland, Lettland, Litauen och Polen är direkt eller indirekt berörda är det omöjligt att inte dra historiska paralleller. Den sovjet-tyska Molotov-Ribbentrop pakten som ligger som en skugga över hela uppgörelsen.
När det gällde den estniska befolkningens inställning till den planerade gasledningen trodde han att runt 80 procent var motståndare.

Han påminde om de ryska ”löftena” om att utöka sin Östersjöflotta just med hänvisning till den planerade gasledningen. Men han var tveksam till att det berodde på den. En upprustning skulle ha kommit i alla fall.

Jag frågade vad han trodde skulle hända om Sverige av miljöskäl skulle säga nej till gasledningen. (De enda internationella avtal som gör det möjligt för Sverige att på rättslig grund säga nej). Om man från rysk sida skulle acceptera detta eller om man skulle lägga ledningen i vilket fall.

Han menade att det nog inte berodde så mycket på ryssarna som p tyskarna. Från rysk sida trodde han inte det fanns så stor tvekan och om man från tysk sida säger ”kör” så blir det en gasledning. Oavsett vad Sverige tycker.

Detta får mig att fundera på avtalet mellan Gotlands kommun och Nord Stream. Om svenska staten av miljöskäl säger nej till Nord Stream – hur reagerar då den majoritet i kommunfullmäktige som sa ja till avtalet? (Vi var 19 som röstade nej.) Kommer Gotlands kommun att vara positivt till att ställa Slite hamn till Nord Streams förfogande för färdigställande av gasledningen om svenska staten säger nej tack? Det är en fråga jag gärna skulle vilja ha svar på. På vilken sida ställer sig majoriteten av Gotlands kommunpolitiker som tyckte det var rätt att ta emot pengarna från Nord Stream för att ge dem hamnen under två år? På Sveriges eller Rysslands?

Inga kommentarer: