De politiskt korrekta må fördöma mig. Men jag vägrar delta i jublet över att Annika Östberg har lämnat fängelset i USA och förts över till Sverige för att inom en inte allt för avlägsen framtid försättas på fri fot.
Jag finner inget beundransvärt i de svenska politikernas ”insats” för att få henne fri, inte heller medias glorifiering av denna dömda brottsling.
Annika Östberg är ingen som är oskyldigt dömd, mot sitt eget nekande och utan vittnen.
Om vi går tillbaks till 1972 så dömdes hon för dråp för att ha knivdödat en man i sin lägenhet i San Fransisco. Något hon också erkänt.
Tillsammans med sin pojkvän Bob Cox deltog hon i rånmordet av restaurangägaren Joe Torres den 30 april 1981 på en plats utanför San Fransisco. Det var Annika Östberg som planerade gärningen. I planen ingick att hon skulle lura Torres att hon hade billigt kött att sälja och arrangerade ett möte.
Väl på mötesplatsen fanns också pojkvännen som sköt restaurangägaren i ryggen två gånger. De stal hans plånbok och flydde från platsen.
Dagen efter mordet på Joe Torres stoppades paret i sin flyktbil av polismannen Richard Helbush. Bråk uppstod mellan mördarparet och polisen. Annika Östberg drog till sig polismannens uppmärksamhet medan pojkvännen också denna gång skät det gemensamma offret i ryggen. Denna gång med flera dödande skott. Det var något fel som gjort att polisen stoppat dem och därför lämand de sin egen bil och fortsatte flykten i den mördade polisens tjänstebil. Det tog inte lång tid för en polispatrull att spåra dem. Skottlossning uppstod. Under eldstriden, vilken Annika Östberg erkänt, hjälpte hon pojkvännen vid flera tillfällen att ladda vapnet. Det slutade dock med att båda greps.
Pojkvännen Bob Cox hängde sig i arresten och Annika Östberg dömdes för sina brott.
Det kan inte vara rätt att hylla Annika Östberg som en hemkommen frihetshjälte. Jag förstår den ilska som offrens anhöriga visat upp inför en eventuell förflyttning av Östberg till Sverige och ett frisläppande. Hyllningarna till media för dess roll och de svenska myndigheternas ”insats” för Annika Östberg är inget att beundra. Snarare beklaga. Det finns andra, bevisligen oskydliga, som borde ägnats samma arbete.
ROLF K NILSSON
