Orättvis kritik från utlandet av Sverige kan få mig att älska allt som är svenskt. Ju dummare kritiken eller utfallen mot Sverige är, desto mer nationalist blir jag. Och nu har det hänt – igen. Den amerikanske pratshowvärden Bill O´Reilly på Fox TV har i sitt program ”The O'Reilly Factor” uttalat sig om Sverige. Han förklarade följande:
”We´ve got to defeat the recession which is causing immense pain. But in doing so, do we really wan´t to change America to Sweden”.
Jag tycker O´Reilly har rätt i mycket. Han säger obehagliga sanningar och vågar uttrycka vad många tänker men aldrig skulle våga klä i ord. I Sverige beskrivs O´Reilly ofta som konservativ. Och enligt den amerikanska definitionen på vad som är en konservativ så är han det nog också. Men han är inte konservativ enligt en svensk/europeisk tolkning. Då är han nyliberal, nationalist och fylld av tron på den amerikanska överlägsenheten - på alla plan.
Till detta kommer då också en i amerikanska högerkretsar vanlig uppfattning som inte är annat än att beklaga. Och det är att blanda ihop vad som är normal humanism, normal medmänsklig solidaritet med socialism.
Ironiskt med tanke på att de länder som hängett sig åt socialismen präglats av allt annat än humanism, medmänsklighet eller solidaritet.
Min första tanke när jag läser citatet av O´Reilly är ”Jaha, hade det varit så farligt då? Ni skulle behöva bli lite svenska över där. Det hade inte skadat.” Sedan i sanningens namn skulle det inte skadat om vi hade blivit lite mer amerikanska på andra områden här i Sverige.
Jag är stor vän av USA. Men det gör mig inte blind för företeelser i landet som jag inte sympatiserar med eller tycker direkt illa om. Det hade nog inte skadat om lite fler amerikaner än vad som är fallet hade besökt andra länder lite oftare och sett att det finns fler sätt än ”the American way”. Denna självtillräcklighet i USA som ofta också sätter sin prägel på landets utrikespolitik får ödesdigra konsekvenser. Vi har sett det gång på gång. Och amerikanerna lär sig uppenbart aldrig. De flesta militära insatser USA har gjort runt om världen ställer jag mig bakom. Och i den första delen av operationerna har USA lyckats bra. Men att ta hand om freden har man misslyckats med gång på gång, Varför? Jag tror svaret är ganska enkelt.
Den amerikanska självkänslan och det självförhärligande vi kan bevittna i filmer, komedier, talkshows mm, har blivit den amerikanska verkligheten. USA har gått på myten om sig själv.
Jag har mött många amerikaner som blir bekymrade och ställer sig oförstående när människor de träffar i utlandet inte har som högsta mål i livet att bli ”amerikansk”. Att andra människors ideal inte är desamma som ”the American dream”. Allt i USA är inte rätt eller eftersträvansvärt. Mycket är det, och vi har mycket att lära oss av USA. Men vi har också en hel del av vårt sätt att leva, tänka och fungera som vi skulle kunna erbjuda amerikanerna att ta efter. Mycket av det amerikanska misslyckandet i omvärlden kan förklaras med en missriktad välvilja där man verkligen tror att hela världens dröm är att ”bli amerikansk”.
- Och Du, O´Reilly, allt som inte är amerikanskt är inte socialistiskt!
