Efter att jag åkte hem från riksdagen i torsdags (2 april) har jag faktiskt hunnit med en hel del. Det började direkt på fredagsmorgonen på Gotland med Statens Kulturråd. Plats: kommunens ledningskontor. Jag var där i egenskap av ordförande för Länsteatern på Gotland. För intresserade gotlänningar fanns ingående rapporter att läsa i GA och GT.
Vad som nu sker i Kultursverige är att makten decentraliseras från staten ut i regionerna. Och det låter ju bra. Problemet som jag ser det är att makten riskerar centraliseras i regionerna och för Gotlands del till kultur- och fritidsnämnden. Det är möjligt jag målar en viss potentat på väggen - det får framtiden utvisa.
Många frågor är ännu obesvarade från Staten och Statens Kulturråd. Kanske var vi närvarande, engagerade i den gotländska kulturen, oförskämda och allt för negativa som hade många frågor och inte stod upp och gjorde vågen när avsiktsförklaringen mellan Statens Kulturråd och Region Gotland skulle undertecknas. Men nog finns där fortfarande frågetecken som måste rätas ut.
Söderut och Västkusten
Sedan ut på svensk resa till södern och västkusten. Många möten, många olika verksamheter och personer.
I måndags var jag på P7 i Revingehed och diskuterade bland annat den lagda försvarspropositionen och arbetet i pliktutredningen. Många frågor, många spekulationer och – väldigt mycket att tänka på.
Jag trodde att pliktutredningen skulle bli ”enklare” ju längre vi kom i arbetet. Icke så – det finns mängder av detaljer som ska redas ut, kontrolleras och sättas in i sitt sammanhang.
Många ställer frågor om och vill diskutera situationen inom socialdemokratin. Tyvärr vet jag lite som alla andra. Men att det är kris inom partiet är det nog ingen tvekan om.
Mona Sahlin har visat sig vara minst sagt otillräcklig som partiledare. Det fanns någon gammal s-potentat som menade att det viktigaste för partiledaren var att gå i takt med rörelsen. Är det någon som hamnat i otakt är det fru Sahlin.
Hon omger sig med medarbetare som nästan alla saknar de rötter i rörelsen som tidigare varit en del av partiets styrka.
Sahlin är väldigt stockholmsk i sitt agerande och i sin framtoning. Det hon gör, det hon säger och de medarbetare hon väljer är säkert gångbara i vissa politiskt korrekta tjänstemannakretsar i Stockholm. Men hur är det på verkstadsgolvet? Hur är det på byggarbetsplatserna? Hur är det i vården? Hur uppfattar man en partiledare som uppenbarligen helt saknar linje i sin politiska utövning, som har gjort indignationen till främsta kännetecken och som gärna visar upp sig kyssande en annan kvinna (RFSL-potentat) för att fira homoäktenskapets framgång i riksdagen samtidigt som vi genomgår den värsta finanskrisen i modern tid. Man ha vilken uppfattning man vill, men jag tror inte detta går hem i stugorna - varken hos socialdemokraterna eller hos andra.
Göteborg ett alternativ
Min Sverigetripp avslutades i Göteborg. En stad som befinner sig i chock efter Göran Johanssons sorti från politiken. Göteborg är en stad med potential som skulle kunna fungera som ett alternativ till Stockholm om man bara tog upp möjligheterna. Det som finns i Stockholm finns i Göteborg.
Sveriges näst största dagstidning (Göteborgs-Posten) finns i staden. En tidning som skulle kunna ta upp kampen med stockholmsdrakarna och bli rikstidning. Det skulle behövas. Men tyvärr saknar GP det intresse för övriga Sverige som den skulle behöva för att klara utmaningen.
Tidningen saknar också den ödmjukhet som varje tidning i monopolsituation bör ha en stor dos av. Tyvärr är det ett återkommande problem för tidningar i samma situation runt om i landet.
Påsken närmar sig hastigt. För egen del blir det mycket skrivande vid datorn. Mest politik men också lite nöjesskrivande.
Läser att Beatrice Ask är föreslagen som ny andre vice ordförande för moderaterna. Det är ett bra förslag. Det känns skönt att också en ”gammal” moderat får den uppskattning som hon förtjänar.
