President Obama vill inte ha en sanningskommission om CIA:s tortyr av fångar under Irakkriget. Lite förvånande med tanke på vad han sa under presidentvalskampanjen.
Den amerikanske kolumnisten, politikern, demagogen mm Patrick J Buchanan vill inte heller ha en sanningskommission och frågar i en krönika om tortyr någonsin är moraliskt försvarbart. Själv resonerar han sig fram till att det är det – tror jag.
I sin artikel konstaterar Buchanan inledningsvis att tortyr ger upphov till hat, bedrägeri och lögner. Tortyr är fegt och grymt och besudlar utövarna så väl som de torterade. Framför allt så gör användandet av tortyr att den som utövar den och de som sanktionerat den inte är bättre än de som är ansvariga för de kinesiska kommunisternas hjärntvättare under Koreakriget, japanerna som under andra världskriget torterade amerikanska krigsfångar eller fångvaktarna på Hanoi Hilton som torterade senator John McCain. - Så långt är jag med Buchanan i hans resonemang. Men sedan anträder han en slingrig väg mot ett accepterande av tortyr – trots en mycket sympatisk inledning.
Buchanan ställer frågan: Är det någon gång moraliskt rätt att döda? Och svarar själv: givetvis! Och tar som exempel soldater och poliser som får vapenutbildning för att försvara sig själv och andra.
Han ställer också frågan om det någonsin är rätt att åsamka någon olidlig smärta och svarar än en gång ja. Som exempel nämner han läkarna som under det amerikanska inbördeskriget utan bedövning amputerade armar och ben på soldater och därmed räddade deras liv.
Moralen i att döda någon eller att orsaka olidlig smärta beror inte bara på handlingen i sig utan på omständigheter och motiv, enligt Buchanan. Tankekedjan går vidare. Att mannen som låg bakom 11 september, Khalid Sheikh Mohammed, eller Oklahomabombaren, Tim McVeigh, skulle avrättas för sina gärningar anser många är rätt. Sedan ställer Buchanan frågan: Om vi har rätt att döda Khalid Mohammad har vi då inte rätt att ”waterboarda” (trycka ner huvudet under vatten) honom i 20 minuter för att tvinga honom att avslöja sina planer och därmed rädda tusentals amerikanska liv?
USA är delat i frågan. Det finns de som är beredda att acceptera tortyr – om det leder till något i slutändan gott. Och det finns de som mena att tortyr i sig är avskyvärt, att det kan leda till än värre övergrepp av staten med motiveringen att det ska resultera i något gott, i något som är bra för den stora majoriteten. Det kan jag aldrig acceptera.
I slutklämmen i sin krönika ställer sig Buchanan bakom ”rätten” för USA att tortera sina fångar. Han slår fast att Dick Cheney och George W Bush som inte ber om ursäkt för vad de gav tillstånd till höll USA säkert för minst sju och ett halvt år, vilket de ska hållas räkning för. Men det ska också Barack Obama - om amerikanska medborgare dör i en terrorattack som CIA hade kunnat förhindra om deras förhörspersonal inte hade varit bundna till arméns fälthandledning som beskriver hur man umgås med fiendesoldater, när de förhör al-Qaida- mördare som föredrar ”mjuka mål” som tunnelbanor, flygplan och kontorsbyggnader. Så långt Patrik Buchanan.
En lite annan uppfattning om tortyren har Peggy Noonan, en gång talskrivare till Ronald Reagan och McCain supporter i det senaste presidentvalet.
Precis som Buchanan ser hon att det inte blir någon rättslig process, trots allt som talar för det, när det gäller CIA-tortyren av fångar. Skadan och effekterna skulle bli ännu värre. Men när det gäller tortyr har hon en bestämd uppfattning och citerar John McCain: ”Waterboarding är tortyr, punkt”. Tortyr skadar det land som utför den, undergräver uppfattningen i världen om landet och även landets tro till sig själv. Peggy Noonans uppfattning är betydligt lättare att ta till sig än den Buchanan står för.
Jag stödde George Bush i presidentvalet när han ställde upp mot Al Gore och tyckte att hans medkännande konservatism var tilltalande. Jag tyckte också att han var den bättre av de två presidentkandidaterna när han mötte demokraternas John Kerry. Men uppfattningen att tortyr är rättfärdigat har jag inte kunnat förlika mig med. Att acceptera tortyr är att gå över en gräns. När det väl är gjort är man på andra sidan. Man har tagit ställning för något som i grunden är så fruktansvärt fel. Och när väl metoden är accepterad, var går då gränsen för vilka som ska utsättas för den och vilka som ska undgå att bli plågade? Vi blir som dem vi tar avstånd ifrån. Jag vill inte stå på samma värdegrund när det gäller människor som diktaturens torterare eller koncentrationslägrens vakter. Att låta ändamålet helga medlen är ingen sanning jag vill erkänna.
